Bultar
Hela dagen har handlat om mina nerver & mitt bultande hjärta.
Hade genomgång idag och testat våra "skills" inom de olika stationerna på McDonalds.
Jag vaknade så tidigt, hade en helt underbar dröm, ville inte vakna.
Men som vanligt när man drömmer något bra störs man alltid av något och måste vakna.
Iväg på möte, det gick suveränt, drack en kopp te med mor, mötte upp Ida som skulle hyra film.
På väg hem mötte vi ju Elton, Ulrika, Eva & Göran, som vanligt får jag hjärnsläpp och vet inte vad jag ska säga egentligen, kan ju inte direkt fråga "Hur är det med er?" - När jag i själva verket vet hur det är. Dom frågade mig och jag sa att det var bra, det är väl det med, men självklart saknar jag Viktor massa. Han kommer alltid att finnas i mina tankar, tittade på bilder nyss & tittade på Ipop, talangen 2008, han är grym.
Bara det fick mitt hjärta att bulta stenhårt, trodde att det skulle hoppa ut ur bröstet på mig & hela kroppen började att värka när jag kände den enorma saknaden.
Är jag fortfarande kär? Jag kan inte släppa det, men jag tycker fortfarande om honom & blir så ledsen när jag vet att det inte går...
Det funkar inte så, jag måste släppa...
Men hur i hela världen ska jag kunna hitta någon lika bra som Viktor, kan någon säga det till mig?
Det här är inte klokt..Jag blir ibland galen på mig själv.
Måste sysselsätta mig med något annat en liten stund för att slippa tänka så mycket, som ni vet är jag en tänkare med ett stort hjärta och en fin själ, dock lite kantstött (hoppas det går bra ändå).
Tiden läker alla sår sägs det, men vem kan läka ett sorgset hjärta? Dessutom så många hjärtan som gått itu & är sorgsna? Hur ska tiden hinna med det?
Det tiden gör är att; gå för fort, låta våra nära försvinna inom loppet på någon sekund, tiden är orättvis, tiden hinner inte med sig själv & deffenitivt inte alla sorgsna hjärtan och själar som finns kvar här.
