Viktor Arnersten

Hur kunde det här hända ?
Så ung och omtyckt av många..

Jag saknar dig, tycker om dig & gråter för dig och dina anhöriga.
Varför just du..
Du som gjorde mig så glad och nervös på samma gång, jag har aldrig känt mig så glad som när jag var med dig.

Nu finns du inte mer, jag får aldrig krama dig igen, aldrig mer.

Jag har gråtit floder sen jag fick veta & det gör ingenting bättre just nu.

Hur kan det bli så orättvist, du hann inte att fylla 20 ens en gång.
Förbaskade polack som inte vet vad sin sida på vägen är för något, du var så nära hem..

Kunde du inte ha handlat strumpor en annan dag?
Vi som skulle ha målat våra gipsfigurer och massa annat skoj.

Det bara snurrar runt i mitt huvud, jag kan inte sova.
Jag vill vara med dig, jag vill se på dig sådär som vi tittade på varandra.
Du pussade mig alltid i pannan innan jag gick & såg på mig som ingen annan har gjort förr.

höll mig i handen när vi gick, presenterade mig för dina föräldrar och din syster. Som för övrigt var väldigt trevliga.

Jag skulle just nu göra vad som helst bara du kom tillbaka!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0