Emilia

Man försöker att ta sig fram sakta, sakta.
Är det tillåtet att ha bra dagar, en hel värld har rasat samman.

Jag har ingenstans att sätta fötterna, det snurrar i mitt huvud.
Alltid kvällar, det första jag gör är att tänka på dig när jag går upp & det sista jag gör när jag ska sova.

Jag undrar om du är här hos mig och ser vad jag skriver, eller hör vad jag tänker.
Tillåt mig inte att ha "tänk om" frågor.
Det finns inget vi kan göra, mer än att önska att vi får se dig igen en dag.

Världen var bra orättvis och Gud egoistisk när han tog dig ifrån oss, han har ju redan så många.
Var han tvungen att ta dig i förtid?
Du hade så mycket kvar att ge här, du satte dina spår vart du än var.
Alla var dom minnesvärda.

Din röst har slutat att eka i mitt huvud, låt mig inte få glömma den.

Jag köpte ett linne på letex för någon dag sedan som jag ska ha på din begravning "Det är ju guld" sa du alltid, mitt linne är guldfärgat, halsbandet med en ängel på. För att minnas och hedra dina "löst" snygga uttryck. Ängeln är för din fina personlighet & ditt underbara hår alla vill ha. (Jag vill).

Du är den stjärna som lyser i nattens mörker,
Du är den stjärna som utmärker sig mest,
Du är den bästa stjärnan,
Du var min stjärna.

Nu ska jag sova & skänka en extra tanke till alla er.