Tears streaming down my face..

Kan inte hjälpa det, en klump i halsen, ett motstånd för att slippa gråta.
Jag vill inte gråta mer, när ska man förstå, VERKLIGEN förstå?

Låt det landa i mitt huvud, jag vill bara att det ska vara en inbillning, det är det inte.
Vi pratade nästan varje dag, ringde, sågs, var ute och gick eller sms:ade varandra.

Jag kommer aldrig glömma vad du skrev till mig, det sista du skrev.
Mår så dåligt pga det.
Viktor, varför sa du så?
Säkert ett väl använt uttryck, som så mycket annat.
Men att jag har grubblat länge, funderat, använt båda hjärnhalvorna på samma gång.

Ändå går det inte att förstå...

Om kvällarna ligger jag & pratar för mig själv, hoppas på att du ska vara i närheten, att du hör vad jag säger.
Jag vill tro & hoppas på att det är så.
Bara det att jag inte kan se eller höra dig, ibland undrar jag om jag är galen..

Ett tecken eller den minsta bekräftelse på att du finns i närheten, skulle vara tryggt att få någon typ av bekräftelse i alla fall.
Kanske ska jag vara nöjd med att jag fick drömma om dig, det är jag glad för, men jag ville inte vakna.
Ville se på dig så länge jag fick.
Önskar jag fick hålla om dig en gång till, höra din röst en gång till.
Sätta det på repeat.

Du vet, jag har träffat dom mest konstigaste typerna.
Så dyker du upp bland alla dom, det var inte alls svårt att falla för dig..
Men nu...
Visste inte att det kunde kännas såhär, mitt hjärta är dock inte tomt, det är fyllt med saknad, sorg & kärlek.
Kommer aldrig att släppa min kärlek, det är vad som driver mig förstår du?
Min saknad kommer att minska, sorgen jag känner nu kommer en dag bli fylld med glädje istället.

Aldrig kommer jag att glömma, det går inte.
Mina fina minnen går inte att radera.

Det här är inte rättvist, blir så ledsen på den orättvisa som tar för mycket plats här i världen.

Det kan hända att du använde all din vita sand, men du kunde fått lite till, det var inte alls för mycket begärt.
Inte för en människa som hade hela livet framför sig, en god människa, du som hade så mycket kvar att ge.

Många av dina ord ekar fortfarande i mitt huvud, du hade en del framtidsplaner.
Dom sitter liksom fast & jag kommer aldrig glömma.
Aldrig.

Sov gott   ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0