Emilia

Jag vill inte ha ett hejdå, ett farväl.
Jag vill bara finnas där för dig & din familj.

Mixade känslor inför allt, vill, vill inte.
Klart jag ska, men jag vill inte se det som ett avsked bara,
för en dag vet jag, det känns så i alla fall att vi kommer att ses igen.
Även om det dröjer 60 år till.

Det här kommer alltid att finnas med mig i mina tankar & det känns, det gör ont.
Kommer aldrig att nöja mig med något mindre, jag är verkligen värd det bästa, du var det bästa.

Trodde inte mina ögon första gången jag såg på dig, du var så underbart fin, ditt änglahår..


Mina ord tar slut här tror jag, vad finns det som jag kan säga mer som jag inte redan har sagt ?
Imorgon är det verkligen ett slut, du får en trygg och bra plats att vara på som vi alla kommer att veta vart det är.
Ljusen i skyllberg börjar avta tror jag, efter imorgon kommer jag inte kunna säga Hej Viktor min underbara vän.
Det har blivit som en vana när jag åker förbi och ska till jobbet.

Färgade håret idag för att vara fin för din skull imorgon, hoppas att det blev bra, det sa du sist vet jag.
Vill inte vara för mycket & inte för lite, jag vill vara jag, visa att jag bryr mig. För jag bryr mig verkligen.

Det finns inga ord som kan beskriva hur hemskt & orättvist det här är.
Fanns det ingen bättre dag att handla strumpor på ?
Dom blev dyra, det kostade allt för mycket.

Jag är ingen märkvärdig, men jag har känslor som alla andra.

I ett inlägg längre ner skrev jag om en polack, vilket det inte alls det var & jag menade inte att hänga ut någon.
Livet är för kort för att gå och vara bitter, jag vill inte vara bitter, men det är inte förbjudet att sörja & sakna någon.
Sakna dig kommer jag alltid att göra..!

Nu skriver jag helt oförståeligt och osammanhängande, känns som om att det är tomma ord till något som är så mycket större.
Helt obegripligt.